aldrig utan dig
2010-11-22 @ 16:26:02Jag känner känslan av ångest när jag ser igenom klockan som sitter på min svaga armled. Tankarna att inte få vakna utav dina läppar mot min panna, att inte få känna din varma hud mot min, existerar inte i min värld. Tankarna tränger sig in. Det får mig att inse att jag inte kan föreställa mig att stå på mina egna ben, utan att få luta mig mot dig. Om du gick, skulle jag springa efter. Söka efter varje andetag. Hittade jag inte din väg, skulle jag falla ihop mot marken och ligga kvar där, tills du kom igen. Låtit mig slungas fram och tillbaka med vinden. Legat kvar i väntan på mitt hjärta.
Jag grips av panik i mörkrets dunkel, när jag är ensam. Jag vill inte se mig själv, utan dig. Någonsin
Jag grips av panik i mörkrets dunkel, när jag är ensam. Jag vill inte se mig själv, utan dig. Någonsin
Kommentarer
Trackback
