matildaakahl

Stenen flyger mot fönstret. Man kan höra glassplittrerna krossas mot stenens hårda yttre. Glasbitarna klingar sorgset när det nuddar golvet. Ett svagt skrik tycks höras. Du tycks inte bli berörd. Du känner svettdropparna i din panna, det är för varmt att stå där med dina slitna ljusa jeans och ditt vita tunna linne som vinden drar i.  En ny sten svingas i din hårt knutna näve. Ljudet från fönstret når trummhinnor än en gång. Dina mungipor är oberörda, dina läppar är spända och strama mot varandra. När jag ser i dina ögon kan jag se din smärta. Det knakar i dörren när du försiktigt trycker upp den med din jordiga hand. Du ställer dig i glassplittret trots att du är barfota. Det finns inget i världen att ty sig till. Du kan känna varje glasskiva ta sig in under dig. Trots det står du ännu kvar.